Polenläger "Det gungade"

Denna resa kommer bli något att minnas,
något att snacka om i åratal framöver och inte minst massor av nya erfarenheter ner i bagaget.


I söndags morse åkte vi tidigt från Eksjö för att ta oss ner till Ronneby och Ultralång SM.
Väl där nere så möttes vi av ett riktigt fint vårväder och många taggade löpare. Tävlingen drog ut en del på tiden (vilket iof inte är så konstigt).
Men de flesta blev lite otåliga, vi ville ju komma ner till Polen!
Runt klockan tre så var vi äntligen på väg.

Första depåstoppet blev ICA Maxi utanför Karlskrona där folket inhandlade all möjlig proviant.
Sen åkte vi in till Karlskrona och mättade våra själar.
Efter det begav vi oss mot båten som skulle ta oss den långa resan till Gdynia (12 h).
Det var ingen lätt resa kan jag här medge. Redan någon timme efter båten kastat loss började det att gunga rejält. Ni som åkt Finlandsfärja vet vad jag snackar om, fast denna gång var det självklart helt obefogat för våran del. Jag själv mådde piss när jag skulle gå och lägga mig, började kallsvettas och sånt. Men när jag väl hade lagt mig i sängen och skulle sova så gick det bra. Vad jag har hört så var det många som var rent-ut-sagt fruktade för sitt liv. En person sa att han vaknade runt två på natten för att han kände sig viktlös!
Men aja, vi klarade oss i-alla-fall helskinnade ifrån den förskräckande båtresan.

Klockan åtta var vi framme i Polen och begav oss till hotellet (en bussresa på ungefär 30 min).
Mina och de flestas förutfattade meningar om Polen kluvdes på mitten. Visserligen ser mycket ut som skräp, men överlag så är miljön och allt faktiskt helt okej.
Hotellet vi bor på ligger lite avsides från all stor civilisation, och det är väldigt gemytligt.
När vi kom fram till hotellet så lirade vi lite fotboll på basketplanen, och sysselsatte oss sedan med det några timmar framöver. Efter lunchen drog vi ut på lägrets första träning där många tog det väldigt lugnt med tanke på ultralången dagen innan.

När vi kom tillbaka till hotellet var det dags för middag(?). Alla var lite småslitna från båtresan och träningen. När vi gick in i matsalen var allt uppdukat och redo att ätas i största hugg. Problemet var bara att middagen inte var middag utan kvällsfika. Huset bjöd på två varmkorvar och två mackor med pålägg, That's it. Tydligen hade det skett ett misstag i kommunikationen mellan tränarna och hotellet, de trodde inte att vi var sportmänniskor som behöver äta så mycket.
Aja, folk blev lite deppiga. Men i ren kompisanda så delade vi vid mitt bord broderligt på allt vi kunde roffa åt oss.
Kvällen avslutades sedan med lite kortspel och dylikt på var håll.


Skriven Av:Simon Hollbeck 4/13/2010 9:35:35 PM